Jag är av den åsikten att verkar någonting vara för bra för att vara sant så är det ofta så. I fallet Vardia har nu många gått på pumpen rejält. Man kan diskutera sig blå om hur man skulle ha kunnat uppfatta de siffermässiga redovisningarna. Jag tror dock inte att vi som amatörer skulle ha kunnat upptäcka om det var något lurt i vassen. vilket leder mig till revisorernas enormt viktiga roll för att tillse att det går rätt till i ett bolag. Här verkar det dock vara så att de har sovit de fem senaste åren för att sedan helt yrvaket sätta ner foten och säga att avskrivningsmetoderna som har använts inte är comme il faut. Detta har redan lett till spekulationer omkring konspirationsteorier har jag sett på många av ekonomibloggarnas kommentarsfält. Jag vill absolut inte vara den som pekar finger åt de som skrev om Vardia och dess undervärdering för givet de dåvarande siffrorna var det ett bra case. Det jag däremot var tveksam till var just hur bra det var. (Vem vet, Nästa gång kan det vara jag som sitter med skägget i brevlådan efter att ha skrivit om något som sedan har visat sig vara felaktigt.) Nu har det dessutom visat sig att deras case var baserade på felaktiga redovisningsprinciper som inte borde ha godkänts tidigare år. Detta kan nog bli en följetong i det norska rättsväsendet om huruvida revisorerna har fullgjort sitt uppdrag gentemot aktieägarna i Vardia.

Annons