Infrastruktur för hundra år sedan och idag.

När Hetty Green byggde upp sin enorma förmögenhet, som när hon dog 1916 var svindlande 2,5 miljarder dollar i dagens penningvärde, på Wall street var det järnvägsaktier som var det hetaste och mest i ropet. Man finansierade mycket av järnvägsutbyggnaden genom järnvägsbolag som gav ut aktier. Dessa aktier var riskfyllda därför att de ofta var enbaneaktier som kunde gå bra men också kunde gå i konkurs eftersom man kanske hade räknat fel på efterfrågan på just den banan, eller hade problem med finansiering.

Järnvägar och tåg var en del av den växande infrastrukturen i början av det föregående seklet. Därmed var det också en del av det teknik- och ekonomisprång som i princip fick hela den västliga världen att blomstra fram till den stora depressionen på 1930-talet. Tidigare var det förenat med stora kostnader att frakta varor och personer från en plats till en annan och det var ofta tungt och besvärligt att resa på land eftersom vägarna var i mångt och mycket små och knappt farbara. Det var ekonomiskt mycket mer fördelaktigt att ta sjövägen om den möjligheten fanns. Då säger det sig självt att den enorma effektivisering som järnvägen ledde till blev en katalysator för hela samhället.

Nu har vi sett nästa stora teknik- och infrastruktursprång i form av uppbyggandet av de digitala vägarna och strukturerna. Nu ser vi också samma enorma resurseffektivisering som skedde då.  Det är bland anat därför vi har sedan många år en låg inflation i jämförelse med 1970- och 1980-talen i hela västvärlden. Det är också därför vi ser en ökad levnadsstandard och en ökad andel välsituerad medelklass i hela världen.

Förändringar i infrastrukturens system och organisation är viktiga att hålla koll på och bevaka. Dock är det också svårt att skilja agnarna från vetet och veta vad som klarar sig eller går i konkurs. Många gick på pumpen i slutet på 1990-talet för att man inte riktigt visste vad som var en bra investering i digital infrastruktur. Nu börjar man se klarare på detta och få en bättre helhetsbild på precis samma sätt om Hetty GFreen och hennes kollegor såg på järnvägarna på 1910- och 1920-talen när de började gå ihop till de stora järnvägsbolag vi än i dag kan köpa aktier i.

Annons

Aktiestinsen 100 år

I går, den 6:e februari, fyllde Lennart Israelsson, mer känd som Aktiestinsen, 100 år. Med småländsk klurighet och sparsamhet har han byggt upp en förmögenhet under en lång period. Dock växte den snabbast och starkast under 1980-och 90-talen och i genomsnitt har den förökat sig med 20% / år.

Han föddes 1916 på en gård i Norra Stamphult i Algutsboda socken i Småland som äldst av fem barn. Vid 13 års ålder fick han sluta skolan för att hjälpa till med försörjningen till familjen genom att göra dagsverken och tillfälliga påhugg.

Det hela började med att han fick arbete på SJ och därigenom fick han också tillgång till de tjänstebostäder som SJ försåg sina anställda med på den tiden. Han fick inte heller låna för att köpa en bostad. Så frågan blev för honom hur han skulle kunna inflationsskydda sina sparpengar eftersom han såg att de bland hans vänner som hade tagit ett lån för att köpa sig en bostad kunde så småningom med inflationens hjälp bli av med en del av skulden samtidigt som man behöll värdet på boendet och på  det sättet kunde man ha ett sparande i sitt boende och bygga sig en förmögenhet på det sättet.

Han började läsa Göteborgs handels- och sjöfartstidning och då speciellt legendaren Carl Robert Pokornys artiklar om aktier som inflationsskydd. En fascinerad ung Lennart satt uppe på nätterna och studerade dessa och andra artiklar under hela beredskapstiden. 1946 tyckte han att tiden var mogen att göra sitt första inköp.  Det blev fem aktier i Sandvik för 600 kr.

Det här var en perfekt tid att böja med aktier i Sverige eftersom vår industri var intakt och kunde producera det som behövdes för att bygga upp en krigshärjad värld och efterfrågan var enormt stor.

Han började så småningom köpa på sig investmentbolag som Industrivärden,Ratos och Custos. Dessa blev sedermera stommen i Israelssons förmögenhet. Hans ledord var de vanliga som vi alla känner till: Substansvärde, direktavkastning och p/e-tal. Helst ville han köpa kronan för under 50 öre. Som ett exempel har han berättat om Euroc som värderades till 25 öre per substanskrona och han köpte aktier i det för 30 kr st och sålde när Aker lade ett bud på hela bolaget några år senare på 238 kr. I slutet på 1990-talet när alla andra skulle ha IT-aktier kunde man plocka upp fastighetsbolagen väldigt billigt. Fastpartner och Kungsleden till 50 öre per substanskrona till exempel så han köpte in sig stort där. En annan viktig hörnsten i Stinsens filosofi är att aldrig låna till aktieaffärer. Han menar att eftersom det här är en hobby och ett intresse för honom vill han inte ta de risker som belåning innebär.

Det skulle dock dröja 34 år till 1980 till den första miljonen var uppnådd. Sedan gick det desto fortare. 2005 hade han en förmögenhet på 70 miljoner.

Ett citat från honom när det kommer till utdelningar och direktavkastning som jag tycker är så härligt är följande: ”Har man små inkomster är det så roligt att få utdelning. Förra året (2004) fick jag mer än 200 000 kr i månaden i utdelning från min aktieportfölj. och tillsammans med pensionen på 10600 kr klarar jag mig på det.” Det säger han samtidigt som han ler plirigt.

Han har dessutom varit en stor profil och ambassadör för aktier och aktiesparande genom årens lopp . Jag minns faktiskt när jag som ung grabb på 16 år fick tillfälle att gå på en  aktiespararträff på Växjö  stadsteater med Aktiestinsen som det stora dragplåstret.

Lennart Aktiestinsen Israelsson har alltid varit en stor inspirationskälla för mig, Större än både Buffett och Graham som jag först de senaste  åren har hört talas om.

Därför vill jag säga ett stort grattis i efterskott till din 100-årsdag, Lennart Aktiestinsen Israelsson.