Jag är förkyld och kraxig i halsen i dag. Detta faktum gör att jag har tid att formulera och skriva ner litet tankar om oljan och oljebranschen. Jag läste nämligen i senaste Placeringsguiden något som jag tror att många av oss inte är medvetna om: Att vi är inne i ett stort skifte av nästan samma dignitet som itskiftet vid milleniets början. I och med att man nu har börjat kunna använda oljeskiffer samt skiffergas så håller världens energikarta på att skrivas om. USA har på bara ett par års tid gått från att vara världens största importör av energi, till största delen handlar det om olja och gas, till att snart bli självförsörjande och till och med börja exportera igen. Det har till och med gått så långt att man idag ställer om hamnar och annan infrastruktur för att klara av export av gas istället för import.
Utbudet av skiffer och skiffergas är idag obegränsat vilket leder till att balansen mellan energislagen förändras till nackdel för oljan som då kommer att sjunka i pris vilket i sin tur sätter press på de traditionella oljebolagen. I Norge har faktiskt redan en del oljeprojekt lagts i malpåse eftersom de flesta bedömare anser att oljan kommer att gå ner i pris på några års sikt. Det säger sig själv att det kommer att få stora konsekvenser för vårt västra grannland samt dess oljeserviceindustri. Men vilka konsekvenser och vilka bolag kommer att få problem? Det står än så länge skrivet i stjärnorna men jag hoppas att ledningarna ser detta och börjar ställa om sina företag för en annan verklighet än den som har varit. I mitt fall har jag tre bolag i min portfölj som berörs av detta. Först och främst står naturligtvis Kvaerner som jag faktiskt har haft en trevlig resa med så här långt och eftersom de är specialister på sin marknad så har de nog insett farorna och börjat agera därefter med sina besparingsprogram och utveckling av en mer flexibel organisation. Jag kommer att behålla bolaget än så länge men med den förändringsprocessen som pågår kommer jag att ha en särskild bevakning på Kvaerner. Det andra bolaget är Ratos med sitt delägarskap i Aibel. Där hoppas jag på att Susanna Campbell och hennes medarbetare verkligen har satt sig in i vad som är på gång så att de inte blir totalt tagna på sängen om ett par år när det är tänkt att de ska börja skörda frukterna av sitt omställningsarbete i det här företaget. Mitt tredje innehav som troligtvis kommer att påverkas av det här är TGS-Nopec. Här är jag dock mer tveksam på hur det påverkar företaget. För att vara helt ärlig har jag absolut ingen aning om i vilken riktning TGS går om denna utveckling fortgår. Jag vill också slänga upp ett varningens finger till de som har sett och läst andra bloggar om TGS. Det är nog vettigt att ha med denna utveckling i sin analys också innan man går in och köper TGS-aktien på dagens nivåer.

Annons