Den stora transformationen på energimarknaden.

I skuggan av Donald Trumps avhopp från klimatavtalet i Paris finns en annan mycket mer intressant och långtgående rörelse på den globala energimarknaden. Det har nämligen visat sig att Indien och Kina tillsammans med bland andra Förenade Arabemiraten har sänkt de förnyelsebara energislagens kostnader så att de idag ligger under det man idag betalar för olja och kol. Detta kommer naturligtvis att fortsätta genom de enorma satsningar som ffa Indien gör för att ställa om från kol till sol.  De förnyelsebara energislagen är alltså redan idag på väg att konkurrera ut de fossila bränslena så pass mycket att några av de stora kolbolagen i USA redan har gått i konkurs.

Man börjar också redan i dag skönja att oljans tid snart kan vara förbi även utan att, som man tidigare har trott, oljan skulle ta slut. Då är frågan vad som ska hända med de företag som servar oljeindustrin. Antingen försvinner dem eller så kan man transformeras över till en annan bransch. Ett av mina bolag är det stora geoundersökningsföretaget TGS-Nopec. Det är nog det företag som jag inte ser hur de skulle kunna transformera över till någon annan lika ekonomiskt lukrativ bransch med den kompetens de har. Eftersom jag har tänkt äga mina företag i femton till tjugo år till så blir detta ett av dem som jag tror kommer att ha svårt att hävda sig i en långsiktig framtid. Därför har jag idag sålt mina aktier i detta för övrigt mycket fina bolag som jag har erhållit så fina utdelningar ifrån.

Annons

En makroanalys på Kvaerner

De bolag som servar oljebranschen är naturligtvis beroende av oljans pris. Det man dock ska ha klart för sig är att även om det ras i oljepriset som vi har sett under andra halvåret har pausat investeringar på runt 900 miljarder dollar så kommer det inte att att få en större effekt förrän om ungefär 10-15 år. Det som har skett är att man har dragit ner på löpande underhåll och reparationer. Detta är dock något man inte kan hålla på med i all evighet utan någon gång måste man ta upp dessa igen för att inte riggarna ska bli obsoleta och inte klara av att pumpa upp olja.
Vi har idag ett utbudsöverskott på olja som beror på att de oljeproducerande länderna utanför opec producerar mera. Opec skulle dock kunna agera och därmed höja priset. Detta har man dock inte hittills gjort utan oljepriset har sällan varit så litet politiskt styrt eftersom bland annat Saudiarabien sitter still i båten. Det är just avsaknaden av politisk styrning av oljepriset som skrämmer marknaden. Det krävs dock inte särskilt mycket för att överskottet på olja ska försvinna.
Dessutom kan den rådande situationen göra att vi får en förändrings- och omstruktureringsprocess i olika delar av branschen som vi redan har börjat se med Shells uppköpsbud.
Kvaerner är ett företag som bygger riggar och plattformar och vid utgången av 2014 så hade man en orderbok på runt 17.5 miljarder skr. Den orderboken sträcker sig fram till 2021. Dock har antalet nya ordrar minskat allteftersom de gamla kontrakten blir färdigställda. Risken är att det inte kommer in några nya ordrar eller kontrakt efter 2020 samt att det kommer att bli en marginalpress. Risken för marginalpress är ganska stor i den marknad vi befinner oss i just nu. Det visar inte minst det kontrakt som Ratosägda Aibel vann mot just Kvaerner och fick med Statoil i Johan-Sverdrupfältet där priset per ton blev betydligt lägre än vad analytikerna hade räknat med.
Hur som helst kommer oljepriset att klättra uppåt igen och därmed sätta fart på investeringar som tillfälligt har stoppats. Jag bedömer det som troligt att Kvaerner, med den orderbok man redan har, kan övervintra och vinna nya kontrakt som kommer att sjösättas.Man behöver alltså inte vara så orolig. Det jag ser som den stora risken är att man nu skulle ta kontrakt med priser som innebär en lägre vinst framöver just på grund av den rådande situationen.

Oljan och oljeskiffret ännu en gång

I ett tidigare inlägg från den 19:e maj gick jag igenom boomen för oljeskiffer samt skiffergas och vad det kunde tänkas få för konsekvenser för oljeproduktionen. Nu visar det sig att det kanske inte alls är så mycket som man har estimerat samt att dessa företag är inne i en finansiell härdsmälta och att det blir mycket dyrare att framställa än vad man tidigare har sagt. Se bloggrannen Cruel Crude för ytterligare info. http://www.peak-oil.se/2014/05/kostnaderna-for-skifferutvinningen.htmlutm_source=feedburner&utm_medium=feed&utm_campaign=Feed%3A+peak-oil%2FrbIF+%28Cruel+Crude%29
Oljebranschen verkar kunna andas ut.

Skiftet i oljebranschen

Jag är förkyld och kraxig i halsen i dag. Detta faktum gör att jag har tid att formulera och skriva ner litet tankar om oljan och oljebranschen. Jag läste nämligen i senaste Placeringsguiden något som jag tror att många av oss inte är medvetna om: Att vi är inne i ett stort skifte av nästan samma dignitet som itskiftet vid milleniets början. I och med att man nu har börjat kunna använda oljeskiffer samt skiffergas så håller världens energikarta på att skrivas om. USA har på bara ett par års tid gått från att vara världens största importör av energi, till största delen handlar det om olja och gas, till att snart bli självförsörjande och till och med börja exportera igen. Det har till och med gått så långt att man idag ställer om hamnar och annan infrastruktur för att klara av export av gas istället för import.
Utbudet av skiffer och skiffergas är idag obegränsat vilket leder till att balansen mellan energislagen förändras till nackdel för oljan som då kommer att sjunka i pris vilket i sin tur sätter press på de traditionella oljebolagen. I Norge har faktiskt redan en del oljeprojekt lagts i malpåse eftersom de flesta bedömare anser att oljan kommer att gå ner i pris på några års sikt. Det säger sig själv att det kommer att få stora konsekvenser för vårt västra grannland samt dess oljeserviceindustri. Men vilka konsekvenser och vilka bolag kommer att få problem? Det står än så länge skrivet i stjärnorna men jag hoppas att ledningarna ser detta och börjar ställa om sina företag för en annan verklighet än den som har varit. I mitt fall har jag tre bolag i min portfölj som berörs av detta. Först och främst står naturligtvis Kvaerner som jag faktiskt har haft en trevlig resa med så här långt och eftersom de är specialister på sin marknad så har de nog insett farorna och börjat agera därefter med sina besparingsprogram och utveckling av en mer flexibel organisation. Jag kommer att behålla bolaget än så länge men med den förändringsprocessen som pågår kommer jag att ha en särskild bevakning på Kvaerner. Det andra bolaget är Ratos med sitt delägarskap i Aibel. Där hoppas jag på att Susanna Campbell och hennes medarbetare verkligen har satt sig in i vad som är på gång så att de inte blir totalt tagna på sängen om ett par år när det är tänkt att de ska börja skörda frukterna av sitt omställningsarbete i det här företaget. Mitt tredje innehav som troligtvis kommer att påverkas av det här är TGS-Nopec. Här är jag dock mer tveksam på hur det påverkar företaget. För att vara helt ärlig har jag absolut ingen aning om i vilken riktning TGS går om denna utveckling fortgår. Jag vill också slänga upp ett varningens finger till de som har sett och läst andra bloggar om TGS. Det är nog vettigt att ha med denna utveckling i sin analys också innan man går in och köper TGS-aktien på dagens nivåer.