Mod, behövs det?

Nu börjar jag planera för månadens inköp som kommer att ske på fredag. Troligen kommer jag att sätta av 7000 kr den här månaden beroende på hur mycket jag behöver för mina räkningar. Jag håller på att samla mod för att eventuellt gå in i en ny marknad.

Vi som håller på med aktier måste på något sätt ändå betraktas som ganska risktagande personer även om  det finns olika grader av risktagande. Därför är jag ganska säker på att det krävs ett visst mått av mod för att låta ens surt förvärvade slantar lämna komfortzonen för att eventuellt generera mera kapital till en själv.

Begreppet komfortzon är en tydlig term för vad det handlar om. Om vi tar mig som exempel så har jag min komfortzon, där jag känner mig hemma och trygg, i de skandinaviska aktierna samt i Kanada. Däremot skulle jag absolut känna mig väldigt obehaglig till mods om jag skulle, till exempel, investera i Ryssland eller kinesiska netnets. Just netnets är något jag undviker för att det är något jag inte begriper mig på.  Jag känner mig heller inte särskilt komfortabel med de många små förhoppningsbolag som inte visar vinst på sista raden.

Nu är jag dock på väg att lämna en viss del av komfortzonen för att komma in på och diversifiera sig till en annan marknad. Till detta anser jag att mod behövs. Därför håller jag på att samla mod för detta.

Annons

Risk och risktendenser.

Då är det dags att ta ett steg tillbaka och fundera litet. Det har blivit dags för den traditionella påskfunderingen. Den här gången är det begreppet risk som jag tänker meditera över.

Tittar vi på våra vardagsliv så står det klart att vi inte kan undvika risker. Jag menar att vi riskerar att skada oss på det ena eller andra sättet. För att ta ett drastiskt men ändå ganska vanligt exempel så riskerar vi att bli påkörda varje dag som vi vistas i trafiken eller så riskerar vi att skära oss på kökskniven hemma. Nu tänker vi inte så mycket i de banorna utan vi har lärt oss att hantera vardagliga risker på ett för oss skonsamt sätt.

När det gäller ekonomisk risk med ens privata ekonomi är det många som inte verkar tänka alls. De tar extremt stora risker i en förhoppning om att bli miljardärer över en natt. Ofta förlorar de också hela stycket.

I mitt analysarbete är risk ett stort begrepp eller, om man så vill, faktor. jag undviker risk så mycket det bara går. Sedan kan man inte undvika alla risker som existerar. men jag ska i alla fall vara medveten om alla de befintliga och möjliga risker som kan uppkomma. jag är, vad man brukar säga, en riskavert person när det kommer till mina investeringar. Det är nog de allra flesta av oss som bloggar om aktier och ekonomi.

Det har dock börjat smyga sig in att en och annan av mina vänner som håller på med aktier och värdepapper som jag tidigare har uppfattat som mycket riskmedvetna har börjat se litet mellan fingrarna på riskerna. Detta leder mig in på den fråga som det här inlägget egentligen handlar om: Har vi, med den fenomenala utvecklingen under de senaste fem åren, blivit mera omedvetna om riskerna. Jag tycker mig se en sådan tendens och jag själv får hela tiden tänka mig för. Det är lätt att psykologiskt bortse från de risker som finns när det börjar bli svårt att hitta bra investeringsfall. Då är det lätt att man tar litet för lätt på dem i sin iver att hitta bra bolag att köpa in.

För mig handlar riskhantering om diversifiering, köpa kvalitet, att undvika andrapartsrisker som ADR:er och dubbelpipiga risker på olika plan samt att jag gör en så fullständig riskanalys som möjligt för de bolag som intresserar mig så att jag känner mig säker på att i alla fall eliminera tänkta faror och veta vad som kan ske i just det specifika bolaget. Det innebär för mig att jag diversifierar på så många plan som möjligt. Det ska vara olika branscher, länder och företag samt att jag ska köpa in på olika tidpunkter.

Risk är något vi investerare alltid måste förhålla oss till oavsett om vi vill eller inte. Därför är det bra om man har tänkt igenom riskerna med det man håller på med oavsett om man är inne på värdeinvestering, utdelningsinvestering eller förhoppningsbolag.

Försäkringsbolag eller inte försäkringsbolag i portföljen.

Efter att nästan hela den svenska aktiebloggosfären har fallit i trans över de norska försäkringsbolagen känner jag att jag måste ta ett samlat grepp och försöka formulera ett fullgott skäl till att antingen rata eller att ta in försäkringsbolagen i portföljen.
Jag har tidigare varit mycket skeptisk till branschen som aktier betraktat eftersom jag har tyckt att det är en dubbel risk man tar om man går in som ägare i ett försäkringsbolag. Vi har dels de vanliga riskerna med allt vad det innebär. Sedan har vi också de risker som kommer just av att man hanterar mänskliga risker och de ekonomiska konsekvenser som dessa otvivelaktigt leder till. Jag ska ta ett exempel som kan illustrera vad jag menar. I en möjlig stor olycka med många inblandade kan det vara så att det är ett enda försäkringsbolag som får ta hela den ekonomiska smällen. (Nu vet jag att de flesta bolag återförsäkrar sig och därigenom sprider riskerna) Det gör att vid en katastrof som den småländska stormen Gudrun eller den amerikanska orkanen Katrina så blir det otroligt kännbart för ett försäkringsbolag. Detta är en dubbelrisk som jag inte har varit beredd att ta.
På det senaste ekonomipratet uppstod en diskussion om huruvida försäkringsbranschen verkligen var en bra grej att satsa i. Min motpart visade då att kassaflödet i ett sådant bolag är mycket bättre än många andras tack vare den struktur som finns i o m att pengarna kommer ju faktiskt in långt innan något händer. sedan är de ju faktiskt specialister på att hantera risker. Så på det stora hela taget skulle risken inte vara någon risk. 🙂
Vad har jag då kommit fram till?
Svaret är: Ingenting än så länge. jag har dock svängt från att totalt vägra till att fortfarande vara tveksam men inte rabiat.
Vad tänker ni om försäkringsbolag som en långsiktig investering?