Den stora transformationen på energimarknaden.

I skuggan av Donald Trumps avhopp från klimatavtalet i Paris finns en annan mycket mer intressant och långtgående rörelse på den globala energimarknaden. Det har nämligen visat sig att Indien och Kina tillsammans med bland andra Förenade Arabemiraten har sänkt de förnyelsebara energislagens kostnader så att de idag ligger under det man idag betalar för olja och kol. Detta kommer naturligtvis att fortsätta genom de enorma satsningar som ffa Indien gör för att ställa om från kol till sol.  De förnyelsebara energislagen är alltså redan idag på väg att konkurrera ut de fossila bränslena så pass mycket att några av de stora kolbolagen i USA redan har gått i konkurs.

Man börjar också redan i dag skönja att oljans tid snart kan vara förbi även utan att, som man tidigare har trott, oljan skulle ta slut. Då är frågan vad som ska hända med de företag som servar oljeindustrin. Antingen försvinner dem eller så kan man transformeras över till en annan bransch. Ett av mina bolag är det stora geoundersökningsföretaget TGS-Nopec. Det är nog det företag som jag inte ser hur de skulle kunna transformera över till någon annan lika ekonomiskt lukrativ bransch med den kompetens de har. Eftersom jag har tänkt äga mina företag i femton till tjugo år till så blir detta ett av dem som jag tror kommer att ha svårt att hävda sig i en långsiktig framtid. Därför har jag idag sålt mina aktier i detta för övrigt mycket fina bolag som jag har erhållit så fina utdelningar ifrån.

Annons

Skiftet i oljebranschen

Jag är förkyld och kraxig i halsen i dag. Detta faktum gör att jag har tid att formulera och skriva ner litet tankar om oljan och oljebranschen. Jag läste nämligen i senaste Placeringsguiden något som jag tror att många av oss inte är medvetna om: Att vi är inne i ett stort skifte av nästan samma dignitet som itskiftet vid milleniets början. I och med att man nu har börjat kunna använda oljeskiffer samt skiffergas så håller världens energikarta på att skrivas om. USA har på bara ett par års tid gått från att vara världens största importör av energi, till största delen handlar det om olja och gas, till att snart bli självförsörjande och till och med börja exportera igen. Det har till och med gått så långt att man idag ställer om hamnar och annan infrastruktur för att klara av export av gas istället för import.
Utbudet av skiffer och skiffergas är idag obegränsat vilket leder till att balansen mellan energislagen förändras till nackdel för oljan som då kommer att sjunka i pris vilket i sin tur sätter press på de traditionella oljebolagen. I Norge har faktiskt redan en del oljeprojekt lagts i malpåse eftersom de flesta bedömare anser att oljan kommer att gå ner i pris på några års sikt. Det säger sig själv att det kommer att få stora konsekvenser för vårt västra grannland samt dess oljeserviceindustri. Men vilka konsekvenser och vilka bolag kommer att få problem? Det står än så länge skrivet i stjärnorna men jag hoppas att ledningarna ser detta och börjar ställa om sina företag för en annan verklighet än den som har varit. I mitt fall har jag tre bolag i min portfölj som berörs av detta. Först och främst står naturligtvis Kvaerner som jag faktiskt har haft en trevlig resa med så här långt och eftersom de är specialister på sin marknad så har de nog insett farorna och börjat agera därefter med sina besparingsprogram och utveckling av en mer flexibel organisation. Jag kommer att behålla bolaget än så länge men med den förändringsprocessen som pågår kommer jag att ha en särskild bevakning på Kvaerner. Det andra bolaget är Ratos med sitt delägarskap i Aibel. Där hoppas jag på att Susanna Campbell och hennes medarbetare verkligen har satt sig in i vad som är på gång så att de inte blir totalt tagna på sängen om ett par år när det är tänkt att de ska börja skörda frukterna av sitt omställningsarbete i det här företaget. Mitt tredje innehav som troligtvis kommer att påverkas av det här är TGS-Nopec. Här är jag dock mer tveksam på hur det påverkar företaget. För att vara helt ärlig har jag absolut ingen aning om i vilken riktning TGS går om denna utveckling fortgår. Jag vill också slänga upp ett varningens finger till de som har sett och läst andra bloggar om TGS. Det är nog vettigt att ha med denna utveckling i sin analys också innan man går in och köper TGS-aktien på dagens nivåer.

En sammanfattning av det andra halvåret 2013.

Då var det dags att börja sammanfatta det här året och blicka framåt mot 2014. Eftersom jag i mitten av juni gjorde avslut och sålde av alla aktier jag då hade och betalade av på mina lån så räknar jag inte med första halvan av året. Jag gjorde den manövern eftersom jag då kände att jag hade förlorat min disciplin och strategi. Därför ville jag ta ett steg tillbaka och tänka över situationen. Hur som helst återkom jag till marknaden i slutet på  juni och började köpa aktier igen. Under dessa 6 månader har jag investerat 78 000 kr och i skrivande stund pendlar depån mellan 84800 och 85200. Det gör att depån har ökat runt 9 %. Det får jag vara mycket nöjd med. Det har också ramlat in litet utdelningar från mina norska innehav på sammanlagt 549,19 kr under hösten. Vad borde jag ha gjort annorlunda då? Det största misstaget  jag definitivt gjorde var att gå in för snabbt och för mycket i Skåne-möllan. Jag borde ha väntat tills den hade kommit ner på de nivåer de  har idag. En annan sak är att jag i vissa lägen inte har hunnit med i kursrallyt som har varit nu på slutet, men så är det ibland. I övrigt tycker jag nog att det har gått bra. Jag har varit disciplinerad och hållit min linje om fokus på direktavkastning samt starka kassaflöden och balansräkningar.

Inför det nya året har jag en del målsättningar. Till exempel att jag ska fortsätta lägga undan 4000 kr i månaden till aktier samt att jag ska kunna amortera ner mina lån även fortsättningsvis.  Om det finns utrymme för det ska det komma in åtminstone ett anglosaxiskt företag i min portfölj nästa år. Vad, var och hur mycket får framtiden utvisa. Jag kommer dessutom att fortsätta köpa aktier i de bolag som redan finns i portföljen och även ta in nya  bolag. Dock kommer det att ske med ännu mer urskiljning eftersom jag nu vill konsolidera mängden innehav och begränsa mig till 20 innehav till att börja med.

Hur ser då laguppställningen ut inför 2014?

Skåne-möllan 31%

Teliasonera 12,7%

Kvaerner 9.6%

Marine harvest 9,1%

Diös 8%

Ratos 6,8%

Industrivärden 6,5%

Swedbank 6%

TGS-Nopec 3,9%

Eolus 3,9%

Atrium 1,1%

och Cefour som är under 1%

Likvida medel 1,2 %

Vad tycker ni? Är det en bra uppställning inför det nya året och är mina mål och metoder bra för det jag försöker åstadkomma?

Årets sista inköp!

Sådärja! Då var årets sista inköp gjorda.

Det blev 100 Eolus vind som därmed gör comeback i min portfölj. Dessutom är dem troligen först ut, nästa år, med utdelning. Jag har alltid gillat den branschen och vi behöver stälkla om vårt energisystem. Kan jag få vara en del i det samtidigt som jag tjänar litet pengar på det så är jag och miljön nöjd.

Jag fortsätter dessutom med mitt norska äventyr eftersom det känns som att norska företag är något mer givmilda i sina utdelningar  till  aktieägare än vad svenska företag är. Det blev 20 TGS-Nopec som är ett norskt geo-undersökningsföretag som servar i första hand oljeindustrin. Tanken är att jag gärna vill prova den modellen som jag pratade om i mitt förra inlägg om spadar till guldgrävare.

Sedan har jag tittat extremt länge på Swedbank och jag tänkte ta in dem i förra veckan när jag fick mina pengar dock hann de rusa iväg nåt alldeles otroligt. så att jag väntade mig en rekyl idag men den kom inte och jag orkade inte stå emot utan köpte in 28 st Swedbank. Eftersom jag inte tänker sälja dem så spelar det ingen roll även om jag gärna hade köpt in fler till ett lägre pris.

Nu tar jag och bloggen julledigt. Därför önskar jag er alla en riktigt god jul! Det har varit riktigt roligt att skriva dessa små inlägg som jag hoppas att ni som läser har uppskattat.

Att sälja spadar till guldgrävare.

Det finns ett uttryck som säger att det är tryggare och kanske mera lönsamt att ”sälja spadar till guldgrävare” än att själv gräva efter det. Generellt i investeringsvärlden betyder det att vi har en betydligt större risk i att investera i företag som Dannemora mineral eller Northland resources än att investera i de företag som är leverantörer till dessa. Till just gruvbranschen finns en uppsjö av såna serviceföretag. Vi har Atlas Copco, Sandvik samt det lilla borrningstjänstföretaget Drillcon. I oljebranschen  finns oljeserviceföretag som Kvaerner och Seadrill. Oljebolagen är också beroende av att få fram säkra geologiska data. I den underbranschen finns t ex TGS-Nopec som tillhandahåller och säljer data och analyser.

Att sälja spadar till guldgrävare gäller inte bara för sånt som ska upp ur marken eller havet utan även andra branscher har sina underbranscher. Fastighetsbranschen,  till exempel, har sina förvaltnings- och städföretag. ABM industries och ISS får bli representanter för den kategorin. Kärnkraftverken har sina speciella underleverantörer och där ser vi det svenska företaget Studsvik som ett bra exempel.

Som ni kanske har förstått finns det en utvecklingsbar portföljstrategi i detta uttryck som jag tycker säger så mycket. denm gör ocksåä att man undviker såna surdegar som Northland och det senaste exemplet Dannemora.