Till de sköna tonerna av Till havs med Jussi Björling, för övrigt en av världens genom tiderna främsta tenorer, låter jag mig nu inspireras. Som några av er redan har läst i ett tidigare inlägg har jag en fascination för sjöar och hav med allt som tillhör detta. Tänk att sitta på en holme en varm och vacker sommarkväll och titta ut över det vidsträckta vattnet med tankar och fantasier om stora gamla härliga segelfartyg och vackra moderna båtar, eller, varför inte gå ombord på ett fartyg och låta dig stäva bort mot den blå horisonten. Det är sjöromantik det! Det är också förknippat med riktiga äventyr och ekonomiska affärer med handel samt logistik och transport av gods i olika former och storlekar.
Sjöhandel är en av de äldsta näringarna i världen. Se bara på de sjöfarande fenicierna som for runt på medelhavet och idkade handel med kustbefolkningen i de olika regionerna. Egyptier, Greker och romare har gjort likadant. Vikingarna var också mycket goda sjöfarare och handelsmän. Det var sällan de var ute på rena rövarstråt även om det naturligtvis också skedde. På 1600- och 1700- talen växte de stora ostindiska kompanierna fram i spåren efter de stora upptäcktsresorna som gjordes på 14- och 1500-talen. Under 1800-talet såg vi framväxten och utvecklandet av den så beryktade triangelhandeln där man skeppade slavar och varor fram och tillbaka över Atlanten. Fortfarande är behovet av sjötransporter stort och de är lika viktiga nu som då för världsmarknaden flöde av olika råvaror och produkter.
Sverige har haft en väldigt stor handelsflotta sett till befolkningsmängd samt en stor varvsindustri så att under en lång period var vårt land en mycket stor sjönation. Detta decimerades dock mycket effektivt under 1970-och 1980-talen för att idag bara vara en bråkdel av vad det en gång var. Enligt Ronald Bergman, en av de stora inom svensk och internationell shipping beror det på okunskap bland politiker samt på ekonomiredaktionerna om shippingens speciella karaktär.
idag finns det två rederier på den svenska börsen samt ett som säljer produkter till skeppsnäringen: Concordia samt Viking supply ships med consilium som säljer säkerhetslösningar på båtar. Samt ett annat bolag på de mindre listorna, Safe at sea, som sysslar med sjösäkerhet. Dessa 4 bolag har jag satt upp i en bevakningslista som jag, föga kreativt, har döpt till ”På sjön”. På den hittar vi alla möjliga bolag som har det marina som sitt huvudsakliga element.
Här finns världens största Containerrederi Maersk som jag gärna skulle vilja äga några andelar i. Det ser dock ut att kunna ta lång tid för det eftersom priset per aktie ligger på en sådan nivå att det nästan omöjligt att komma åt en hel aktie utan att lägga undan nästan tre månadsinsättningar för ändamålet.
Ett annat intressant rederi är Alexander & Baldwin på Hawaii som liknar ett företag som jag har skrivit om tidigare Falkland Islands Holding. Det har dock en betydligt mindre betydelse för Hawaiis ekonomi än vad FIH har för falklandsöarna. Det kommer en analys på Alexander & Baldwin så småningom.
Båtar måste kunna byggas och här är det varven som gör detta. Det enda varv jag har hittat på Avanzas listor är Philly Shipyard så den finns med på obslistan. Annars finns de största varven i Korea.
Dessutom finns det en hel företagsflora runt dessa rederier och båtbyggare. Ett av dessa är skeppsvärderingsföretaget Clarkson som finns i min portfölj och som kommer att få en analys publicerad snart.
Det var meningen att detta inlägg skulle ha kommit under påsken men det kom litet andra saker emellan, därför önskar jag mina läsare något försenat en glad påsk och hoppas att våren snart är på gång i Sverige då jag strax kommer tillbaka från mitt vinterviste.
Rullstolsinvesteraren 