Det stora flertalet människor som på något sätt sparar sina surt förvärvade slantar lägger dem i fonder som sedan förvaltas av ett, förhoppningsvis skickligt team av analytiker och ekonomer. Dessa tar en avgift för att göra detta åt sina kunder. Vilket betyder att man redan i ingångsläget så att säga har en förlust som dessa analytiker och ekonomer ska försöka övervinna. Det slutar dock inte där utan avgiften tas ut varje år och det blir en högre sådan om förvaltningen är någorlunda lyckosam, men det må vara hänt om man nu tycker att ens kronor och ören ska förvaltas i en fond där man själv inte har så mycket att säga till om.

Det jag  ser som negativt i hela fondbranschen är att jag som kund inte har en aning om vilka fonder som är bäst för min ekonomiska situation här och nu och i framtiden. Alla fonder ser i princip likadana ut och har i princip samma upplägg. Visst finns det skillnader mellan vilka branscher, olika geografiska områden eller storlek på bolag som köps in i fonden men hur vet man att t ex Skagen fonder är bättre på att förvalta mina pengar än vad Franklin/Templeton är. Det är här jag menar att många gör en tankesaltomortal när de tänker att dem inte kan något om aktier och därför är det bättre att låta andra sköta det. Istället är det ju den personen själv som vet bäst hur dennes riskbeägenhet ser ut och kan bedöma sin framtid. Dessutom så är aktier till skillnad från fonder mycket mera diversifierade och du kan se skillnad på ett helt annat sätt. Förutom det så känns det mycket bättre att bygga sin egen ”fond” med egna val. Istället bygger mycket av fondernas marknadsföring och existens på att många  människor inte vågar tro på sin egen kapacitet.

Med allkt detta sagt vill jag poängtera att det nmaturligtvis finns legitima skäl för att man lägger pengar i en fond. Ett sådant skäl kan vara att man inte kommer åt en viss marknad för att den är stängd för utländska investerare eller att man vill spekulera i en nedåtgående marknad.