En omallokering i väskan

I dag har jag gjort ett byte i aktieportföljen som kan ses som en risksänkning vilket jag föredrar att se det som. Kinnevik har verkligen inte rosat marknaden på sista tiden och med deras relativt nya VD som jag har fått mindre och mindre förtroende för, deras nya strategi med 100% onoterat samt deras nya utdelningsprocess där man inte vet från år till år om och i så fall när det blir en utdelning, så har risken ökat kraftigt i bolaget. Jag är rädd för att vi här ser ett nytt Ratos och det vill jag definitivt inte vara med om en gång till. Därför har jag sålt samtliga aktier i Kinnevik. Jag har istället valt att köpa in, ett delvis fd Kinnevikföretag som jag anser har en bättre grund att stå på, skogs- och förpackningskoncernen Billerud-Korsnäs. Man kan säga att på det här sättet har jag alltså gått ner i risk genom att  gå tillbaka i släkten Stenbecks historia.

 

Infrastruktur för hundra år sedan och idag.

När Hetty Green byggde upp sin enorma förmögenhet, som när hon dog 1916 var svindlande 2,5 miljarder dollar i dagens penningvärde, på Wall street var det järnvägsaktier som var det hetaste och mest i ropet. Man finansierade mycket av järnvägsutbyggnaden genom järnvägsbolag som gav ut aktier. Dessa aktier var riskfyllda därför att de ofta var enbaneaktier som kunde gå bra men också kunde gå i konkurs eftersom man kanske hade räknat fel på efterfrågan på just den banan, eller hade problem med finansiering.

Järnvägar och tåg var en del av den växande infrastrukturen i början av det föregående seklet. Därmed var det också en del av det teknik- och ekonomisprång som i princip fick hela den västliga världen att blomstra fram till den stora depressionen på 1930-talet. Tidigare var det förenat med stora kostnader att frakta varor och personer från en plats till en annan och det var ofta tungt och besvärligt att resa på land eftersom vägarna var i mångt och mycket små och knappt farbara. Det var ekonomiskt mycket mer fördelaktigt att ta sjövägen om den möjligheten fanns. Då säger det sig självt att den enorma effektivisering som järnvägen ledde till blev en katalysator för hela samhället.

Nu har vi sett nästa stora teknik- och infrastruktursprång i form av uppbyggandet av de digitala vägarna och strukturerna. Nu ser vi också samma enorma resurseffektivisering som skedde då.  Det är bland anat därför vi har sedan många år en låg inflation i jämförelse med 1970- och 1980-talen i hela västvärlden. Det är också därför vi ser en ökad levnadsstandard och en ökad andel välsituerad medelklass i hela världen.

Förändringar i infrastrukturens system och organisation är viktiga att hålla koll på och bevaka. Dock är det också svårt att skilja agnarna från vetet och veta vad som klarar sig eller går i konkurs. Många gick på pumpen i slutet på 1990-talet för att man inte riktigt visste vad som var en bra investering i digital infrastruktur. Nu börjar man se klarare på detta och få en bättre helhetsbild på precis samma sätt om Hetty GFreen och hennes kollegor såg på järnvägarna på 1910- och 1920-talen när de började gå ihop till de stora järnvägsbolag vi än i dag kan köpa aktier i.

Förändringar i portföljen sedan maj 2018

Det har faktiskt inte hänt så mycket i väskan som man kan förledas att tro när vi ser den långa tiden som jag har varit frånvarande. Det har kommit in ett nytt fastighetsbolag från Finland  och ett svenskt investmentbolag har fått lämna portföljen helt.

Svolder tycker jag inte längre klarar av att producera ett bra mervärde till helheten i  min strategi. Det kom in som ett komplementärt innehav eftersom det var ett av få svenska bolag som delade ut på hösten, men i och med den nya och mycket trevliga tendensen att bolag nu delar upp sin utdelning så har den anledningen litet grann blivit obsolet. Dessutom kan man ju själv plocka ihop de bolag som Svolder har i och med att det är ett renodlat investmentbolag som bara köper aktier som finns på börsen. Jag har ju också ett av deras största innehav i min portfölj, Mycronics.

Det finska fastighetsbolaget heter Citycon och är ett helt färskt bolag för mig som jag har köpt en mindre del i för att följa litet mera på djupet. Jag har nämligen börjat titta på finsk makroekonomi och ser där en uppåtgående trend, speciellt i fastighetsbranschen. Jag ska också erkänna att anledningen till att det blev just Citycon var mest  en slump och att  det är ett kvartalsutdelande bolag.  Jag kommer att återkomma med en mer fullödig analys av bolaget senare.

Jag har, som sagt,  inte varit så aktiv med att byta bolag under min frånvaro här utan mina utdelningar har gått till att köpa aktier i de befintliga bolagen  som jag har haft sedan länge.

I am back!!!!

Efter ungefär ett år och några månader är jag tillbaka på den finansiella bloggarenan. Jag har inte haft möjlighet och inspiration att skriva så spirituellt och bra som jag själv kräver av mig och som ni läsare är värda. Därför tog jag det beslutet att inte skriva något på ett tag. Nu blev den här perioden mycket längre än vad jag hade tänkt mig från början men det beror på olika omständigheter som inte behöver nämnas här.

Sammantaget kan jag säga att jag kommer att ha ungefär samma inriktning på inlägg och strategi som det alltid har varit även fortsättningsvis. Det kommer dock att bli en liten men dock signifikant skillnad mot förut; det kommer i fortsättningen inte att skrivas ut några belopp eller summor på vad jag får in respektive vad jag köper och säljer. Detta görs av hänsyn till mig och de som står mig närmast.  I övrigt kommer ni som har följt bloggen tidigare att känna igen mycket. Men det blir också några några nyheter som ni kommer att märka i sinom tid.

Välkomna alla mina gamla och nya bloggvänner och läsare till en som jag hoppas intressant omstart på min investeringsblogg.