Efter sju sorger och 8 bedrövelser så har man äntligen kunnat genomföra transaktionen. Det är inte lätt när internetleverantörens teknik inte fungerar som den ska här i Thailand och dessutom var man för sent ute i fredags med att lägga ordern. Hur som helst så blev det, litet ironiskt kan man tycka, en internetleverantör som det köptes in mera av. 38 aktier i ett av mina favoritföretag i många avseenden, Bahnhof.
Archive for februari, 2016
Det här är ett inlägg som jag har tvekat inför, dels för att det är ett mycket personligt inlägg med en del avslöjande tankar och åsikter och dels för att det kanske uppfattas som ett ”gräset-är-alltid grönare-på-andra-sidan”-inlägg.
Många personer, inte minst här i aktie- och ekonomibloggsfären, drömmer om att kunna spara ihop så mycket att de ska kunna sluta sina arbeten och leva på aktieutdelningar. Detta är ”Frivid42” och ”Ägamintid” bra exempel på.
Det låter ju väldigt skönt att kunna göra det man vill och är intresserad av för stunden utan att ha en chef över sig som kräver en massa saker av en för att man ska få ihop till livets nödtorft. Visst är det så…. en period. Sedan börjar tristessen och vardagens tråkighet långsamt krypa på en. När man har läst alla böckerna i Sagan om isfolket och sett ”Familjen Macahan” för femtioelfte gången börjar en viss desperation och apati infinna sig. Dessutom blir det lätt att pengarna rinner iväg fortare än om man har ett arbete att gå till. Man slinker kanske in på något Kafé eller en kvarterskrog för att döva den omedvetna tristessen som man har.
Som ni kanske redan har förstått så är jag i just den situation som så många tycker är så avundsvärd. Jag får en inkomst utan att behöva arbeta för den. Detta har jag dock inte valt själv utan det är ett resultat av den strukturella diskriminering av funkisar som finns i svenskt arbetsliv och ute i företagen. Jag tror ingen är lämpad för att slå dank ett helt arbetsliv utan att få försöka förverkliga sig själva. Jag slåss mot tristessen och apatin genom att planera och genomföra olika typer av projekt. Det är dessa projekt som idag utgör mitt ”arbete” och som gör att jag får en anledning att varje morgon kliva upp ur sängen.
Som synes är det alltså inte någon dans på rosor att sluta sitt arbete för att bli ”fri”. Jag förstår de som har den drömmen men det kanske är så att vissa drömmar ändå ska förbli drömmar och ingenting annat. Jag skulle därför vara ytterst försiktig med att implementera den här typen av dröm. Jag har istället en helt motsatt dröm om att få en möjlighet att visa vad jag gå för i ett affärssammanhang.
Jag har i helgen läst allt jag har kunnat komma över om ledningen och styret i Swedbank och tänkt och överlagt med mig själv samt diskuterat med vänner. Det hela utmynnade i att jag kan inte skaka av mig den otroligt obehagliga känslan av att det är Anders Sundströms maktspel för att behålla sin position i den socialdemokratiska bolagssfären som vi bevittnar inför öppen ridå. Detta anser jag skada banken och har gjort att jag och många med mig tappat helt förtroendet för ledningen . Det ser heller inte ut som om de stora ägarna skulle ge Sundström silkessnöret. Därför är det med viss sorg som jag idag har sålt hela mitt innehav i banken. Jag brukar inte hemfalla åt sådana här konspirationsteorier men det här har inte skötts snyggt från styrelsens sida.
Jag sitter som ett stort frågetecken just nu och vet inte vad jag ska göra med mitt innehav i Swedbank. Den senaste turbulensen i ledningen med den sparkade VD:n Michael Wolf och den solkiga farsen runt det har gjort att jag måste ompröva mitt innehav i banken. Det ytterst tarvliga och inkompetenta sätt man har hanterat informationen har i alla fall fått mig att tappa förtroendet för den nuvarande ledningen med Anders Sundström, mannen som är en levande katastrof och idiotförklarad för all framtid, i spetsen. För en vidare beskrivning av Herr Sundströms bravader, se Fundamentalanalysbloggens inlägg om detta. Jag kan bara hoppas att han blir utplockad från styrelsen vid den kommande årsstämman. Det är synd att en sådan ska få förstöra värden för miljarder. Nåja, mot verksamheten och banken som sådan har jag ingenting att invända. Det är en bra och stabil organisation som kommer att generera bra värden även fortsättningsvis, bara inte herr Sundström får fritt spelrum nu när Michael Wolf är borta ur bilden. Det är också verksamhetens solida bas och natur som gör att jag är i valet och kvalet om jag ska sälja mitt innehav eller inte. Jag har däremot helt tappat förtroendet för den nuvarande ledningen. Om jag trodde att det gick att få bort herr Sundström från styrelsen så hade det kanske varit en väg att gå, men av någon obegriplig anledning verkar han ha stöd från storägarna. Det är en otroligt svår sits jag har. Å ena sidan vill jag inte sälja eftersom jag tror på verksamheten och organisationen samt att jag har ett långsiktigt perspektiv om att nästan aldrig sälja ett innehav. Å andra sidan har jag helt tappat förtroendet för ledningen och de har gjort sig av med en av bankbranschens få riktiga fixstjärnor internationellt sett. Detta gör att innehavet sitter väldigt löst just nu. Jag har alltså ännu inte riktigt bestämt mig. Alltså är Swedbank ett stort frågetecken.
I dag har två nya inköp exekverats. Det blev 85 fräscha Ratos-aktier eftersom jag länge har velat jämna till det totala antalet till närmaste övre 100-tal. Sedan köpte jag till de 72 aktier i Teliasonera som saknades för att komma upp i jämt 1000-tal. Därmed är jag färdigbyggd för ett tag i Teliasonera. Vi får se vad som händer om ett tag men nu ska jag en tid koncentrera mig på andra delar i mitt utdelningsbygge. Nu känner jag att min pengamaskin börjar ge, ett inte så föraktligt, bidrag till mitt sparande. Vilket är en mycket angenäm känsla. Det är trevligt att se att ens mål för året är möjligt att uppnå, vilket alltså är 25 000 kr i utdelningar detta år.
I går, den 6:e februari, fyllde Lennart Israelsson, mer känd som Aktiestinsen, 100 år. Med småländsk klurighet och sparsamhet har han byggt upp en förmögenhet under en lång period. Dock växte den snabbast och starkast under 1980-och 90-talen och i genomsnitt har den förökat sig med 20% / år.
Han föddes 1916 på en gård i Norra Stamphult i Algutsboda socken i Småland som äldst av fem barn. Vid 13 års ålder fick han sluta skolan för att hjälpa till med försörjningen till familjen genom att göra dagsverken och tillfälliga påhugg.
Det hela började med att han fick arbete på SJ och därigenom fick han också tillgång till de tjänstebostäder som SJ försåg sina anställda med på den tiden. Han fick inte heller låna för att köpa en bostad. Så frågan blev för honom hur han skulle kunna inflationsskydda sina sparpengar eftersom han såg att de bland hans vänner som hade tagit ett lån för att köpa sig en bostad kunde så småningom med inflationens hjälp bli av med en del av skulden samtidigt som man behöll värdet på boendet och på det sättet kunde man ha ett sparande i sitt boende och bygga sig en förmögenhet på det sättet.
Han började läsa Göteborgs handels- och sjöfartstidning och då speciellt legendaren Carl Robert Pokornys artiklar om aktier som inflationsskydd. En fascinerad ung Lennart satt uppe på nätterna och studerade dessa och andra artiklar under hela beredskapstiden. 1946 tyckte han att tiden var mogen att göra sitt första inköp. Det blev fem aktier i Sandvik för 600 kr.
Det här var en perfekt tid att böja med aktier i Sverige eftersom vår industri var intakt och kunde producera det som behövdes för att bygga upp en krigshärjad värld och efterfrågan var enormt stor.
Han började så småningom köpa på sig investmentbolag som Industrivärden,Ratos och Custos. Dessa blev sedermera stommen i Israelssons förmögenhet. Hans ledord var de vanliga som vi alla känner till: Substansvärde, direktavkastning och p/e-tal. Helst ville han köpa kronan för under 50 öre. Som ett exempel har han berättat om Euroc som värderades till 25 öre per substanskrona och han köpte aktier i det för 30 kr st och sålde när Aker lade ett bud på hela bolaget några år senare på 238 kr. I slutet på 1990-talet när alla andra skulle ha IT-aktier kunde man plocka upp fastighetsbolagen väldigt billigt. Fastpartner och Kungsleden till 50 öre per substanskrona till exempel så han köpte in sig stort där. En annan viktig hörnsten i Stinsens filosofi är att aldrig låna till aktieaffärer. Han menar att eftersom det här är en hobby och ett intresse för honom vill han inte ta de risker som belåning innebär.
Det skulle dock dröja 34 år till 1980 till den första miljonen var uppnådd. Sedan gick det desto fortare. 2005 hade han en förmögenhet på 70 miljoner.
Ett citat från honom när det kommer till utdelningar och direktavkastning som jag tycker är så härligt är följande: ”Har man små inkomster är det så roligt att få utdelning. Förra året (2004) fick jag mer än 200 000 kr i månaden i utdelning från min aktieportfölj. och tillsammans med pensionen på 10600 kr klarar jag mig på det.” Det säger han samtidigt som han ler plirigt.
Han har dessutom varit en stor profil och ambassadör för aktier och aktiesparande genom årens lopp . Jag minns faktiskt när jag som ung grabb på 16 år fick tillfälle att gå på en aktiespararträff på Växjö stadsteater med Aktiestinsen som det stora dragplåstret.
Lennart Aktiestinsen Israelsson har alltid varit en stor inspirationskälla för mig, Större än både Buffett och Graham som jag först de senaste åren har hört talas om.
Därför vill jag säga ett stort grattis i efterskott till din 100-årsdag, Lennart Aktiestinsen Israelsson.
Det har dessvärre hänt en stor och ganska sorglig sak på det privata planet som gör att min bloggfrekvens har gått ner litet grann och för det ber jag mina läsare om ursäkt. Inspirationen är just nu inte den allra bästa men jag ska naturligtvis ändå försöka hålla uppe en vettig nivå på bloggen.
Det har nu kommit in två utdelningar den här veckan. Cineplex kom in med 22,09 skr den 1:a februari och Eolus vind blåste in 1500 kr på kontot. Tillsammans med de övriga utdelningarna har det alltså blivit 2164 kr och vi är bara i början av året.
Apropå Cineplex har jag gjort en kanske något underlig manöver men det har sin förklaring. Jag hade nämligen 6 aktier i det kanadensiska bioföretaget i min IPS. Det tyckte jag var litet futtigt så jag sålde dem aktierna men så köpte jag 8 aktier till min depå istället och fick därmed 30 aktier i företaget på samma konto. Eftersom man inte får flytta ut pengar från IPS:en så finns dessa kvar som likvider för att så småningom när fler företag har lämnat utdelning i nästa vecka köpa in fler aktier. jag vet ännu inte vad det blir för inköp så vi får se vad det kan bli för något. Just nu lutar det i alla fall åt en comeback.
Rullstolsinvesteraren 