Efter en vecka på resande fot i ett fantastiskt vackert sommar-England har jag nu landat i Sverige igen. Det är snart ny månad igen och därför dags att redovisa vad månadens inköp blev. Det blev 3 inköp den här gången, 2 ökningar och ett nytt bolag in i portföljen. Jag har köpt in mera av North west health care properties REIT så att det blir en lägre GAV. Detta gör jag för att jag så småningom ska kunna få in en rund och fin siffra i månaden från detta fina bolag. Jag förstår inte vad det är marknaden eller jag missar när kursen är som den är. Den andra ökningen är en mindre sådan i Atrium Ljungberg. Det är ett bolag som jag tycker har fått litet för mycket stryk kursmässigt i den allmänna nedgången för fastighetsbolagen den senaste tiden. Bolaget skapar fortfarande värde för sina aktieägare i det tysta genom en bra och efter vad jag kan se en effektiv förvaltning. Dessutom har de nu brutit in i en ny region efter vad jag har läst.
Det nya bolaget som nu har kommit in är ett bolag som jag har haft spaning på länge. Det är också ett kanadensiskt bolag som liksom NWH har månadsutdelning. Där slutar också de uppenbara likheterna. Det är bioföretaget Cineplex som nu gör entre i min portfölj. Det är ett företag som har 80 % av den kanadensiska biomarknaden och därmed kommer att vara en storspelare länge på sin marknad. Jag är och har varit intresserad av bio sedan barnsben och litet skämtsamt kan man säga att när Ratos sålde sin del av Nordic cinema group köpte jag in en annan biografkedja. Det kan dessutom inte förnekas att det är ganska roligt att iaf än så länge vara ensam i avanza-kollektivet om att äga aktier i detta bolag även om det så klart inte har minsta bäring på själva ínvesteringsbeslutet.
Archive for juni, 2015
Va! Har er ärade skribent fått dåndimpen och fel på årstidskänningen. Visserligen kan man tro det när vädrets makter behagar skämta med oss aprilo. Men var lugna! Titeln på detta inlägg är bara en hänvisning till att jag denna sommar kommer att ha Storbritannien och England i fokus. På måndag åker jag över till England och ska där bila runt i en vecka. Sedan kommer det antagligen in en och annan aktie från londonbörsen till min portfölj. Den här sommaren kommer jag således att ägna mycket tid till att fördjupa mina kunskaper om den brittiska affärsvärlden.
Några av de bolag jag ska undersöka litet närmare är följande: Diageo, Berkeley group, Carrs group, Falkland Islands holdings, Fletcher king, Glaxosmithkline, Phoenix group, Primary health properties, Standard chartered och Vodafone group bland många andra.
Dessutom planeras inköp av kanadensiska bolag som ju också får sägas vara brittiska eftersom Kanada tillhör det brittiska samväldet.
Jag önskar härmed alla mina läsare en glad och trevlig midsommar.
Jag ser att det diskuteras litet, här och var, huruvida det är bra med utspridda utdelningar över året eller om det är bättre att få hela årets utdelning från samma företag vid ett tillfälle på året. Det är naturligtvis en smaksak vad man själv föredrar. Själv gillar jag tanken på att sprida utdelningsfrekvensen mera än vad vi i Sverige tidigare har gjort. Det beror naturligtvis på vilken verksamhet och struktur som finns i företaget om detta skulle kunna fungera bra.
En av mina anledningar till att jag gärna vill bygga mig en bombmatta och ha utdelningar under så många månader som möjligt är, som jag tidigare har skrivit om, att jag ska så småningom leva på dem och det kan vara litet vanskligt att få hela årets intjäning under en två-månadersperiod när man som jag är van vid att det kommer en inkomst varje månad.
Jag har dessutom en tanke och känsla att en utspridd utdelning sätter litet turbo på ”ränta på ränta”-effekten om man jämför med att få allt en gång per år. jag har dock inte räknat på det så om det finns någon duktig matematiker där ute, som tycker den här frågeställningen är intressant, får hen gärna räkna på det och meddela oss svaret. 🙂
Ja då har jag gjort slag i saken och köpt in Nilörngruppen som jag skrev om i mitt förra inlägg. På deras debutdag har de hittills gått ner 1.2 kr från introduktionspriset och det är ett litet säljtryck på aktien så det är anledningen till att jag slog till nu. Jag tycker också att det blir enklare att bevaka en aktie som man faktiskt har i sin avanza-depå än att ha den på bevakningslistan. Vad säger ni, är detta ett bra inköp?
I torsdags var jag på en företagspresentation där VD och finanschefen presenterade Nilörngruppen. Ett företag som gör comeback på börsen efter att under 6 år ha varit i Tractions och Investors hägn. Bolaget kommer att noteras på First North Premier den 12 juni med kortkoden NIL.
Nilörngruppen har som affärsidé att ”tillföra varumärken mervärde genom branding och design i form av etiketter, förpackningar och accessoarer”. Deras slogan är ”Adding value to your brand”. Kunderna finns främst inom mode- och konfektionsindustrin. De samarbetar bland annat med så kända varumärken som Gant, LeeCoopers och Hermes.
Bolagets tio största kunder står totalt för 30 procent av omsättningen 2014. De hundra största kunderna står för 75% och de har flera hundra kunder så att de är inte beroende av en eller två kunder, vilket känns tryggt.
Produktsortimentet är etiketter och förpackningar samt accessoarer. accessoarerna är sådant som knappar och dragkedjor samt nitar och öljetter.
Man omsatte 2014 461 351 000 sek och vinsten efter skatt blev 41 734 000 sek. Soliditeten var 53.3 % vilket är något lägre än de föregående årens 55.8 för 2012 och 55.5 för 2013. utdelningen var 3.50 sek vilket leder till en direktavkastning, med introduktionskursen 50 kr, på 7 %.
Är detta då ett bolag för min portfölj?
Det passar in i min strategi med bolag som ”säljer spadar till guldgrävare”. Det är dessutom ett bolag som passar väl ihop med Malmbergs, Mycronics och Eolus. Jag kommer dock inte att teckna mig för detta utan jag kommer att vänta tills den är ute på marknaden. Dels för att jag inte har de likviderna just nu (man måste teckna sig för minst 200 aktier) och dels för att jag vill vänta och se hur kursen rör sig. Jag kommer dock antagligen att ta in detta speciella bolag i sinom tid.
Idag har månadens inköp exekverats. Inköpet har denna gång enbart finansierats med tidigare utdelningar eftersom jag planerar att åka på semester till England i slutet på den här månaden. Det blev en mycket liten post på 25 aktier i Ratos till kurs 53,95. Mitt GAV ökade marginellt och det är fortfarande under 48 kr.
Titel: ”Ett redarliv. Ronald Bergmans verksamhet i shipping under 50 år”
Författare: Ingvar Körberg.
Förlag: Ekerlids förlag.
Sidantal: 214.
Jag har alltid varit intresserad av redarbranschen. Det vilar ju något romantiskt och nostalgiskt skimmer över båtar och skepp som seglar över världens hav och binder samman kontinenter, länder och människor genom att frakta människor, gods och allehanda förnödenheter.
Kanske min romantiska bild av rederinäringen har präglats av den klassiska och mycket brittiska tv-serien ”Onedinlinjen” som gick på 1970-talet i svensk tv. Den blir dock inte mindre av att läsa om en person som har funnits mitt i centrum av den världsomspännande branschen.
Ronald Bergman är ett ganska okänt namn för den näringslivsintresserade allmänheten. Detta trots att han har lett och drivit ett av de största och äldsta rederierna samt skeppsmäklarfirmorna vi har haft i det här landet, Nordström och Thulin.
Nordström och Thulin började sin verksamhet 1856 med att vara en skeppsmäklare, dvs en mellanhand mellan redaren som letar last och godsägaren som letar befraktare. Hit kom RB 1954 efter en fem år lång sejour i London där han hade arbetat sig upp från att ha varit praktikant på svenska Lloyds till att bli anställd på samma företag dock kunde han inte stanna eftersom reglerna på den tiden var sådana att man fick bara arbets-och uppehållstillstånd i 5 år. Han jobbade sig upp i företaget och eftersom de tidigare ägarnas barn inte visade intresse för att driva firman vidare så övertog han den tillsammans med ett par andra kollegor.
Hans båtar har seglat över alla hav och angjort hamnar i alla världsdelar. Bland annat tog han och rederiet 1988 över koncessionen att driva den reguljära färjetrafiken mellan Gotland och fastlandet. Rederiet öppnade också färjetrafik mellan Estland och Sverige 1990.
Han har dessutom varit drivande i frågor som rör säkerhet, bland annat har han varit en föregångare bland redarna när det har varit frågan om dubbla skrov och separata barlasttankar.
Detta är en bok som alla med minsta intresse för sjöfart ooch dess ekonomiska sida bör läsa. Det är också en bok som dessvärre berättar historien om hur en tidigare så stor sjöfartsnation som Sverige tappar nästan hela sin handelsflotta på grund av okunskap bland politiker, ekonomijournalister och företagsanalytiker om rederinäringen som jag fortfarande tycker är en väldigt spännande bransch. Nästan lika spännande som jag tyckte att Onedinlinjen var när jag var i tio-års-åldern.
Rullstolsinvesteraren 