Lista över målmängd i aktier

Jag tänkte idag ta upp ett ämne som har debatterats litet grann i aktiebloggosfären. Frågan rör sig om huruvida det är bra att för sig själv göra en  lista över hur många aktier man ska skaffa sig i respektive bolag. Det blir naturligtvis, som bland annat Lundaluppen är inne på, ett visst mått av numerologi och sifferexercis. Dock kan jag känna att det ger en viss stadga i vilka aktier man kanske prioriterar för stunden och det ger också  en viss säkerhet i att man är på väg mot en måluppfyllelse. Därför har jag beslutat mig för att göra en sådan lista som ska uppnås inom 5 år. Efter den perioden gör jag en ny för nästa 5 år. Listan är uträknad på målet att jag ska få in 1000 kr per månad och företag i utdelningar.

Akelius pref. 600 st

AtriumLjungberg. 3100 st

Bahnhof. 3600 st

Cineplex. 1100 st

Clarkson. 1250 st

Clas Ohlsson. 2100 st

Concordia. 23800 st

Diös 6000 st

Eolus 8000 st

HM 1400 st

industrivärden. 2300 st

Investor. 1100 st

Kone. 800 st

Lucara. 35000 st

Malmbergs, 1600 st

Marine harvest 1200 st

Mycronic. 6000 st

Nilörngruppen. 3400 st

Nordic american tankers 1800 st

Northwest health care 2325st

Oracle corp 1900 st

Ratos 6000 st

Rottneros 30000 st.

TGS Nopec 2325 st.

Walt Disney. 950 st.

York Water 2200 st.

Självklart kommer alla dessa mål att vara oerhört svåra att nå, men detta är en stor morot för mig att försöka nå åtminstone några av dessa målsiffror. Sedan har jag inte nämnt ett par av mina innehav för att jag inte vet vad det kommande årets utdelningar kommer att bli.

Vad tycker ni? Är detta en vettig lista? Kom gärna med kritik och synpunkter på detta.

Björnen har vaknat. Hur tänker jag?

Jag fick en bra fråga från en av mina läsare för några dagar sedan om hur jag tänker i den stora börsnedgången som har varit och som vi av allt att döma fortfarande är inne i.

Som en utdelningsinvesterare ser jag på kurserna som priset på utdelningen vilket innebär att när kurserna sjunker som de har  gjort en tid nu sjunker också priset på utdelningen vilket i sin tur ökar direktavkastningen som jag ser som den räntesats som jag får på mitt insatta kapital i de bolag jag äger aktier i. Därför ser jag ingen fara i en björnmarknad. Tvärtom blir ju mina utdelningar billigare givet att utdelningen hålls kvar som förut eller är i ökande vilket de allra flesta företag i dag försöker göra.

Sedan är det en annan sak att det just nu blinkar rött på de flesta av mina innehav och att det kan vara litet stressande men då får man tänka i sina långsiktiga banor och sätta sig på sina händer. Jag har varit med förut om sådana här sättningar så att det är inget nytt för mig. Har man en gång upplevt en sådan turbulens som IT-bubblans sprickande så är varken finanskrisens sänkta aktiekurser eller den här aktuella nedgången något att oroa sig över.

Planeringen och portföljhanteringen blir så klart en annan när man försöker få in en ännu mera defensiv inriktning än vad man tidigare hade kunnat ha. Detta är ett långsamt och tålamodsprövande arbete i en portfölj där det inte är tänkt att säljas någonting. Tanken just nu är att skifta över till relativt säkra preferensaktier och försörjningsbolag samt få in ännu mera kvalitetsbolag i portföljen eftersom en sådan här  generell nedgång också innebär fantastiska möjligheter att plocka upp riktiga  kvalitetsbolag till riktigt bra kurser.

Alla dessa faktorer gör att det faktiskt inte är någon ko på isen för mig när björnen har vaknat.

Antal bolag i en portfölj?

Hur många bolag ska man ha i sin portfölj?
Just nu har jag 15 st och jag är sugen på att köpa in flera st när dem uppnår attraktiva kurser. Givet att jag inte tänker sälja så mycket innebär detta att jag i en framtid kanske sitter med 50 eller 60 bolag. 🙂 Detta är naturligtvis ett extremt scenario som jag inte tror kommer att bli verklighet. dock bör jag nog redan nu fundera ut ett par regler för detta.
Kanske man ska tänka sig 20 nordiska bolag och maximalt 10 icke-nordiska bolag eftersom man behöver gå in med större summor i de internationella bolagen. I så fall har jag möjlighet att köpa in 6 nordiska bolag till och sedan bara pumpa in pengar i form av nya inköp i dessa 20 utvalda bolag. Vi har också min internationella portfölj att arbeta med.
Om jag, när dessa antal har uppnåtts, vill köpa in något nytt måste det säljas ett bolag och då måste det nya bolaget ha mycket bättre förutsättningar att lyckas uppnå de stabila och relativt höga utdelningar som jag vill ha.
Vad säger ni andra? Har jag tänkt rätt här eller är det bättre med en mera slimmad portfölj? Hur stort antal bolag har du i din portfölj? Kör du med olika portföljer?

Att sälja spadar till guldgrävare.

Det finns ett uttryck som säger att det är tryggare och kanske mera lönsamt att ”sälja spadar till guldgrävare” än att själv gräva efter det. Generellt i investeringsvärlden betyder det att vi har en betydligt större risk i att investera i företag som Dannemora mineral eller Northland resources än att investera i de företag som är leverantörer till dessa. Till just gruvbranschen finns en uppsjö av såna serviceföretag. Vi har Atlas Copco, Sandvik samt det lilla borrningstjänstföretaget Drillcon. I oljebranschen  finns oljeserviceföretag som Kvaerner och Seadrill. Oljebolagen är också beroende av att få fram säkra geologiska data. I den underbranschen finns t ex TGS-Nopec som tillhandahåller och säljer data och analyser.

Att sälja spadar till guldgrävare gäller inte bara för sånt som ska upp ur marken eller havet utan även andra branscher har sina underbranscher. Fastighetsbranschen,  till exempel, har sina förvaltnings- och städföretag. ABM industries och ISS får bli representanter för den kategorin. Kärnkraftverken har sina speciella underleverantörer och där ser vi det svenska företaget Studsvik som ett bra exempel.

Som ni kanske har förstått finns det en utvecklingsbar portföljstrategi i detta uttryck som jag tycker säger så mycket. denm gör ocksåä att man undviker såna surdegar som Northland och det senaste exemplet Dannemora.