Latest Entries »

Fonder, en kritik.

Det stora flertalet människor som på något sätt sparar sina surt förvärvade slantar lägger dem i fonder som sedan förvaltas av ett, förhoppningsvis skickligt team av analytiker och ekonomer. Dessa tar en avgift för att göra detta åt sina kunder. Vilket betyder att man redan i ingångsläget så att säga har en förlust som dessa analytiker och ekonomer ska försöka övervinna. Det slutar dock inte där utan avgiften tas ut varje år och det blir en högre sådan om förvaltningen är någorlunda lyckosam, men det må vara hänt om man nu tycker att ens kronor och ören ska förvaltas i en fond där man själv inte har så mycket att säga till om.

Det jag  ser som negativt i hela fondbranschen är att jag som kund inte har en aning om vilka fonder som är bäst för min ekonomiska situation här och nu och i framtiden. Alla fonder ser i princip likadana ut och har i princip samma upplägg. Visst finns det skillnader mellan vilka branscher, olika geografiska områden eller storlek på bolag som köps in i fonden men hur vet man att t ex Skagen fonder är bättre på att förvalta mina pengar än vad Franklin/Templeton är. Det är här jag menar att många gör en tankesaltomortal när de tänker att dem inte kan något om aktier och därför är det bättre att låta andra sköta det. Istället är det ju den personen själv som vet bäst hur dennes riskbeägenhet ser ut och kan bedöma sin framtid. Dessutom så är aktier till skillnad från fonder mycket mera diversifierade och du kan se skillnad på ett helt annat sätt. Förutom det så känns det mycket bättre att bygga sin egen ”fond” med egna val. Istället bygger mycket av fondernas marknadsföring och existens på att många  människor inte vågar tro på sin egen kapacitet.

Med allkt detta sagt vill jag poängtera att det nmaturligtvis finns legitima skäl för att man lägger pengar i en fond. Ett sådant skäl kan vara att man inte kommer åt en viss marknad för att den är stängd för utländska investerare eller att man vill spekulera i en nedåtgående marknad.

Sålt!

Jag har i två  omgångar sålt av 75 procent av mitt innehav i Eolus vind. Detta har jag gjort för att säkra den enorma vinst som jag har gjort i detta fina bolag. Jag har fortfarande kvar mer i kapital i bolaget än vad jag köpte aktierna för. Vilket visar den helt otroliga värdeökning som Eolus har haft det senaste året.

Nu får de pengar jag har fått loss jobba på annat håll och driva pengamaskinen vidare med ännu mera direktavkastning. an kan kanske då hävda att de aktier som köps in för dessa vinster är gratis.

Jag har fyllt på i mina tre månadsutdelare: Northwest, Chatham samt Cineplex. Dessutom har jag jämnat till antals-siffrorna i Mycronic och Cloetta. Förutom det har jag också köpt på mig mera i Diös.

Den här veckan har alltså varit extremt transaktionstung för att vara jag.

Jag önskar er alla en trevlig helg.

Det är kanske inte så många av er som vet att jag har ett stort intresse för tecknade serier sedan barnaåren. Det började med Pellefant och Bamse för att sedan rätt så snabbt riktas över till Kalle Anka och alla de andra i Ankeborg.

I seriens värld kan man göra abstrakta och komplicerade saker ganska enkla och pedagogiska. Två serier som på ett lysande sätt för mig förklarade pengars cirkulation samt kraften i innovation och stordriftsfördelar i produktionen finns samlade i albumet ”Kalle Anka´s Bästisar”.

På sidan 25 börjar den första serien, ” Kalle Anka: För många pengar”. Det börjar med att Farbror Joakim har problem med att hans kassavalv är sprängfullt och hans kamrer kommer in med ännu mer säckar från bl a biograferna och damklädesbutikerna som Farbror Joakim inte ens visste om att han ägde. I  nästa ögonblick kommer Kalle in på scenen och först föreslår han att Joakim ska bygga ett större valv men Joakim säger att det skulle kosta miljarder och att offra miljarder på att förvara miljoner är inte klokt. Efter ett par förslag till kommer Kalle på att Joakim får helt enkelt använda pengarna, dvs slösa upp dem. vilket naturligtvis år Joakim att brista ut i klagosång och vägra det också. Varpå Kalle föreslår att han ska bli anställd för att göra av med pengarna vilket Joakim, under stor vånda, går med på. Sedan följer olika scener där Joakim vill köpa det billigaste och äta där det är som billigast medan Kalle tar honom och knattarna på en riktig slösa-exposé. Mitt i denna säger Joakim att det gör honom ont att se pengarna rulla. En vecka senare är de helt slutkörda och trötta på lyxmat-restauranger och annat dyrt. Dock har de lyckats göra av med de pengar som skulle slösas undan och när Farbror Joakim kommer tillbaka till kontoret ser han ytterligare en hög med penga-säckar och undrar vad det är för han har ju redan gjort sig av med en sådan hög. Då berättar kamreren att det är någon slösaktig miljonär som har rest runt i landet och bott och ätit på Joakims dyraste hotell och restauranger samt köpt köpt  lyxbilar från dennes fabriker varpå Joakim och Kalle inser att det är dem som var slösarna och Joakim frågar sin kamrer om hans käpp kommer från en av hans käppfabriker. Kamreren svarar att han inte har någon käppfabrik. Sedan ser man hur Kalle rusar ut från kontoret med en rasande Farbror Joakim efter sig.

Naturligtvis är detta en mycket tillspetsad och satirisk berättelse men den här historien visar på ett tydligt sätt hur pengar cirkulerar i systemet samt att det är bättre med att vara lagom i  allt.

Nästa serie börjar på sidan 35 och heter ”Farbror Joakim: En skakande händelse”.  Den här historien börjar med att vi ser Joakim som liten och så fattig att han fick sova i en byrålåda och hur han tänker att om han kunde tjäna litet mera pengar så skulle han köpa en jättesäng med resårmadrass. Men hur skulle han kunna putsa skor snabbare än han gjorde?  Han kom på att han kunde putsa flera skor samtidigt med hjälp av ett par hängslen och därmed påbörja stordrift i skoputsar-branschen. I nästa ser vi hur han ligger skönt i en säng med resårmadrass. Dock växer han och sängen blir för smal så att ha drömmer om en bredare säng. Dock kan han inte putsa flera skor fortare än han gör så han lämnar skoputseriet och går in i skogsbruket med samma princip om att stordrift-fördelarna kan ge honom bredare och bredare sängar genom att han blir rikare och rikare. Efter ett tag har han skaffat sig ett gäng fabriker som Farbror Joakim tjänar mycket pengar på och ju mer pengar han tjänar desto bredare sängar köper han. Till slut har han en säng som tar upp nästan hela rummet och vibrerar så fort något kommer i närheten av den. För att göra historien kort så börjar sängen vibrera mitt i natten och Joakim tänker att det är någon som går i den men det är ingen där så att han tillkallar en detektiv som avslöjar att det är en pengapackarmaskin i hans kassavalv som orsakar vibrationerna i sängen.

Det är, till skillnad från den förra historien, inte slutet i berättelsen som är poängen i min utläggning här utan vi ser här företagsekonomins ABC i dess prydno lätt och enkelt förklarat för barn i skolåldern. Dessutom ser vi också hur efterfrågepsykologin fungerar på en ganska basal nivå. vilket gör den här serien till något mera än ett läsnöje för stunden.

När man har läst dessa två serier som faktiskt kommer efter varandra så har man fått en dos ekonomisk utbildning skulle jag vilja hävda. Vad tänker ni andra?

Jag har ju ofta sagt att jag vill vara fullinvesterad. Detta då jag hävdar att det är en bra taktik. Men ibland måste man kunna ändra sig och se att det är andra förutsättningar. Alla tecken tyder på att vi är på väg in i en ekonomisk vågdal och risken ökar för en sättning i marknaden. Detta gör att jag nu väljer att bygga kassalikviditet istället. Därför ställer jag in denna månads inköp.

I dag har jag gjort ett byte i aktieportföljen som kan ses som en risksänkning vilket jag föredrar att se det som. Kinnevik har verkligen inte rosat marknaden på sista tiden och med deras relativt nya VD som jag har fått mindre och mindre förtroende för, deras nya strategi med 100% onoterat samt deras nya utdelningsprocess där man inte vet från år till år om och i så fall när det blir en utdelning, så har risken ökat kraftigt i bolaget. Jag är rädd för att vi här ser ett nytt Ratos och det vill jag definitivt inte vara med om en gång till. Därför har jag sålt samtliga aktier i Kinnevik. Jag har istället valt att köpa in, ett delvis fd Kinnevikföretag som jag anser har en bättre grund att stå på, skogs- och förpackningskoncernen Billerud-Korsnäs. Man kan säga att på det här sättet har jag alltså gått ner i risk genom att  gå tillbaka i släkten Stenbecks historia.

 

När Hetty Green byggde upp sin enorma förmögenhet, som när hon dog 1916 var svindlande 2,5 miljarder dollar i dagens penningvärde, på Wall street var det järnvägsaktier som var det hetaste och mest i ropet. Man finansierade mycket av järnvägsutbyggnaden genom järnvägsbolag som gav ut aktier. Dessa aktier var riskfyllda därför att de ofta var enbaneaktier som kunde gå bra men också kunde gå i konkurs eftersom man kanske hade räknat fel på efterfrågan på just den banan, eller hade problem med finansiering.

Järnvägar och tåg var en del av den växande infrastrukturen i början av det föregående seklet. Därmed var det också en del av det teknik- och ekonomisprång som i princip fick hela den västliga världen att blomstra fram till den stora depressionen på 1930-talet. Tidigare var det förenat med stora kostnader att frakta varor och personer från en plats till en annan och det var ofta tungt och besvärligt att resa på land eftersom vägarna var i mångt och mycket små och knappt farbara. Det var ekonomiskt mycket mer fördelaktigt att ta sjövägen om den möjligheten fanns. Då säger det sig självt att den enorma effektivisering som järnvägen ledde till blev en katalysator för hela samhället.

Nu har vi sett nästa stora teknik- och infrastruktursprång i form av uppbyggandet av de digitala vägarna och strukturerna. Nu ser vi också samma enorma resurseffektivisering som skedde då.  Det är bland anat därför vi har sedan många år en låg inflation i jämförelse med 1970- och 1980-talen i hela västvärlden. Det är också därför vi ser en ökad levnadsstandard och en ökad andel välsituerad medelklass i hela världen.

Förändringar i infrastrukturens system och organisation är viktiga att hålla koll på och bevaka. Dock är det också svårt att skilja agnarna från vetet och veta vad som klarar sig eller går i konkurs. Många gick på pumpen i slutet på 1990-talet för att man inte riktigt visste vad som var en bra investering i digital infrastruktur. Nu börjar man se klarare på detta och få en bättre helhetsbild på precis samma sätt om Hetty GFreen och hennes kollegor såg på järnvägarna på 1910- och 1920-talen när de började gå ihop till de stora järnvägsbolag vi än i dag kan köpa aktier i.

Det har faktiskt inte hänt så mycket i väskan som man kan förledas att tro när vi ser den långa tiden som jag har varit frånvarande. Det har kommit in ett nytt fastighetsbolag från Finland  och ett svenskt investmentbolag har fått lämna portföljen helt.

Svolder tycker jag inte längre klarar av att producera ett bra mervärde till helheten i  min strategi. Det kom in som ett komplementärt innehav eftersom det var ett av få svenska bolag som delade ut på hösten, men i och med den nya och mycket trevliga tendensen att bolag nu delar upp sin utdelning så har den anledningen litet grann blivit obsolet. Dessutom kan man ju själv plocka ihop de bolag som Svolder har i och med att det är ett renodlat investmentbolag som bara köper aktier som finns på börsen. Jag har ju också ett av deras största innehav i min portfölj, Mycronics.

Det finska fastighetsbolaget heter Citycon och är ett helt färskt bolag för mig som jag har köpt en mindre del i för att följa litet mera på djupet. Jag har nämligen börjat titta på finsk makroekonomi och ser där en uppåtgående trend, speciellt i fastighetsbranschen. Jag ska också erkänna att anledningen till att det blev just Citycon var mest  en slump och att  det är ett kvartalsutdelande bolag.  Jag kommer att återkomma med en mer fullödig analys av bolaget senare.

Jag har, som sagt,  inte varit så aktiv med att byta bolag under min frånvaro här utan mina utdelningar har gått till att köpa aktier i de befintliga bolagen  som jag har haft sedan länge.

I am back!!!!

Efter ungefär ett år och några månader är jag tillbaka på den finansiella bloggarenan. Jag har inte haft möjlighet och inspiration att skriva så spirituellt och bra som jag själv kräver av mig och som ni läsare är värda. Därför tog jag det beslutet att inte skriva något på ett tag. Nu blev den här perioden mycket längre än vad jag hade tänkt mig från början men det beror på olika omständigheter som inte behöver nämnas här.

Sammantaget kan jag säga att jag kommer att ha ungefär samma inriktning på inlägg och strategi som det alltid har varit även fortsättningsvis. Det kommer dock att bli en liten men dock signifikant skillnad mot förut; det kommer i fortsättningen inte att skrivas ut några belopp eller summor på vad jag får in respektive vad jag köper och säljer. Detta görs av hänsyn till mig och de som står mig närmast.  I övrigt kommer ni som har följt bloggen tidigare att känna igen mycket. Men det blir också några några nyheter som ni kommer att märka i sinom tid.

Välkomna alla mina gamla och nya bloggvänner och läsare till en som jag hoppas intressant omstart på min investeringsblogg.

Utdelningar maj

Ojojoj, vilken månad! Inte nog med att det har varit en riktigt skön maj meteorologiskt med fantastiskt väder.  Det har dessutom regnat in utdelningar från både när och fjärran. När vi gick in i maj hade jag totalt detta år fått in 9841,77 kr.

180502 Oracle corp 67,07:-

180502 Cineplex 48,41:-

180515 Mycronic 225:-

180515 Investor 400:-

180516 Oriflame 287,79:-

180516 Latour 123,75:-

180516 NWH 1005,04:-

180521 Bahnhof 250:-

180522 New wave 100,30:-

180522 Nilörngruppen 360:-

180522 Rottneros 129,50:-

180528 Chatham 72,09:-

180529 Marine harvest 335,34:-

180529 Kinnevik 132:-

Totalt denna sköna maj blev det 3536,29 kr in i min växande pengamaskin.

Totalt detta år har det alltså kommit in 13378,06 kr, vilket jag är nöjd med.

Då var det dags att exekvera det månatliga inköpet som denna gång fick bli två till antalet. Det var tämligen enkelt att bestämma sig den här gången. Jag har dessutom för första gången valt att låta hela månadsinköpet finansieras via de många utdelningar som kom i maj, vilket är en skön milstolpe att glädjas åt. Detta betyder dock inte att jag nu kan luta mig tillbaka och bara låta pengamaskinen rulla på utan det innebar bara att jag fick tillräckligt mycket utdelning i maj men att det var en tillfällig frist och att jag även fortsättningsvis måste in med mera flis i maskineriet. De två inköpen börjar på C och finns redan i portföljen men det är också de enda gemensamma nämnarna för företagen som är Cloetta och Concordia.

Hundens Allehanda

En kynologisk Tidskrift

z2036

Ett CP:s investeringar och ekonomiska funderingar.

petrusko

Ett CP:s investeringar och ekonomiska funderingar.

Fattigbonddräng Plöjer och Sår

Ett CP:s investeringar och ekonomiska funderingar.

Grazing Lady

Ett CP:s investeringar och ekonomiska funderingar.

Fermentum vitae

Ett CP:s investeringar och ekonomiska funderingar.

Christoffers investeringsblogg

Ett CP:s investeringar och ekonomiska funderingar.

Aktiefokus

Process för bättre fundamentala analyser

miljonär innan 30

Ett CP:s investeringar och ekonomiska funderingar.

Lundaluppen

Ett CP:s investeringar och ekonomiska funderingar.

Gustavs aktieblogg

Ett CP:s investeringar och ekonomiska funderingar.