Det här är ett inlägg som jag har tvekat inför, dels för att det är ett mycket personligt inlägg med en del avslöjande tankar och åsikter och dels för att det kanske uppfattas som ett ”gräset-är-alltid grönare-på-andra-sidan”-inlägg.
Många personer, inte minst här i aktie- och ekonomibloggsfären, drömmer om att kunna spara ihop så mycket att de ska kunna sluta sina arbeten och leva på aktieutdelningar. Detta är ”Frivid42” och ”Ägamintid” bra exempel på.
Det låter ju väldigt skönt att kunna göra det man vill och är intresserad av för stunden utan att ha en chef över sig som kräver en massa saker av en för att man ska få ihop till livets nödtorft. Visst är det så…. en period. Sedan börjar tristessen och vardagens tråkighet långsamt krypa på en. När man har läst alla böckerna i Sagan om isfolket och sett ”Familjen Macahan” för femtioelfte gången börjar en viss desperation och apati infinna sig. Dessutom blir det lätt att pengarna rinner iväg fortare än om man har ett arbete att gå till. Man slinker kanske in på något Kafé eller en kvarterskrog för att döva den omedvetna tristessen som man har.
Som ni kanske redan har förstått så är jag i just den situation som så många tycker är så avundsvärd. Jag får en inkomst utan att behöva arbeta för den. Detta har jag dock inte valt själv utan det är ett resultat av den strukturella diskriminering av funkisar som finns i svenskt arbetsliv och ute i företagen. Jag tror ingen är lämpad för att slå dank ett helt arbetsliv utan att få försöka förverkliga sig själva. Jag slåss mot tristessen och apatin genom att planera och genomföra olika typer av projekt. Det är dessa projekt som idag utgör mitt ”arbete” och som gör att jag får en anledning att varje morgon kliva upp ur sängen.
Som synes är det alltså inte någon dans på rosor att sluta sitt arbete för att bli ”fri”. Jag förstår de som har den drömmen men det kanske är så att vissa drömmar ändå ska förbli drömmar och ingenting annat. Jag skulle därför vara ytterst försiktig med att implementera den här typen av dröm. Jag har istället en helt motsatt dröm om att få en möjlighet att visa vad jag gå för i ett affärssammanhang.
Rullstolsinvesteraren 
Klocka ord! Jag har själv sett ett antal personer som har ”klivit av” arbetslivet och det har aldrig slutat riktigt bra. Tidigare välfungerande människor har utvecklat alkoholproblem, relationsproblem osv.
Skilsmässor och separationer har ibland kastat om förutsättningarna och sedan står en del där utan förankring med arbetslivet har i värsta fall olika laster som är svåra att hantera.
Jag tror att det många gånger är bättre att trappa ner arbetsinsatsen när man har blivit oberoende av sin arbetsinkomst, än att sluta helt.//Stavros
Starkt inlägg Stefan! Jag upplever dig som en synnerligen smart, intellektuell och välinformerad man som har så mycket att ge. Funkis eller inte så tror jag det finns många människor i detta land som känner en vilsenhet och inte vet vad de ska göra eller hur de ska leva för att må bra i kropp o själ. Du har dina begränsningar. Andra har andra begränsningar. Ibland undrar man om det finns några riktigt lyckliga människor… Stor kram på dig så här på nattkvisten.
Ja tror att du är något viktigt på spåren. Jag har personer i min omgivning som inte arbetar då försörjningen är löst på andra sätt. Alla uttrycker spontant mellan varven en längtan till jobb och att vara en del av ett sammanhang. Kan man ju vara ändå men det är så de uttrycker det. Sedan är en dos ”fuck you money” (ursäkta svenskan) inte fel att ha men det är en annan sak.
Bra inlägg, och din röst behövs. Aktiesparande domineras av en priviligerad medelklass som oreflekterat tänker ibland lite förenklat utifrån sin situation.
Jag drabbas bara en viss del av en strukturell diskriminering, dock inte på långa vägar lika mycket som en rullstolsburen person. Att få en inkomst som är tillräckligt hög för att göra vad jag vill (inom rimlighetens gränser) och utan att vara i beroenderelation till en arbetsgivare är lite av en dröm. Sen är det inte helt enkelt heller, då aktieutdelningar är knappast någon sjukpenninggrundande
inkomst, vilket påverkar även föräldrarpenningsnivån.
Hoppas att du är omgiven av fina och stöttande människor, för de kan verkligen få timmarna att rinna iväg.
Bra och kloka tankar. Jag gjorde slag och ändrade min bloggbeskrivning. Det handlar inte om att en dag leva på utdelningar, utan att kunna göra det (om man vill).
Hoppas allt är bra med dig och du är en uppfriskande och klok röst i bloggosfären!
Tack för alla fina kommentarer här. Det värmer. Till er som har uttryckt en viss oro för mig kan jag säga att jag mår bra tack vare de olika projekt jag har som jag ”arbetar med”. 🙂
Vilken bra blogg du har! Hittade precis hit till den.
Jag tillhör skaran som en dag drömmer om att kunna göra vad jag vill med min tid. I dagsläget trivs jag otroligt bra med mitt arbete och skulle därför inte klia av arbetslivet om målet var uppfyllt. Däremot så värdesätter jag tid med familj, vänner och resor otroligt mycket varav jag tror på ett nedtrampande där jag eventuellt jobbar 3 dagar och är ledig 2.
Något som är viktigt att komma ihåg som du även är inne på i ditt inlägg är känslan av samhörighet vilket många får via ett jobb. Att kunna gå ut på afterwork osv. Samtidigt går detta att få via andra sammanhang så om idrott och liknande.
Helt klart spännande tankar du har!
MVh
Investerarens.se
Intressanta tankar. Du har rätt i att alla måste ha någonting meningsfullt att göra, helst något man brinner för. När jag en bit in i framtiden väl trappar ner heltidsslavandet så kommer passionen investerandet att bli min sysselsättning men i ett väldigt mycket friare liv med mer tid för det man vill.
Vet man inte vem man är eller vad man vill eller vad man ska göra med sin tid så har man ett väldigt stort personligt problem som kan leda till följdproblem som depression eller alkoholism.
En viktig poäng som alltför få människor förstår. Precis som att de flesta lottovinnare förmodligen (netto) mår sämre efter vinsten än innan, på lång sikt.
Ska man klara sig utan ett jobb är det A och O att man har någon annan form av samhörighet, en grupp människor i samma situation eller liknande. Ett projekt man kan syssla med eller vad det nu kan vara. Jag själv är sådan som snabbt skulle skaffa mig en rad projekt/hobbys/extrajobb eller vad det nu kan vara att fylla tomheten med, så jag hade mest varit orolig över den sociala biten.
Hej!
Jag tror människor som ställer upp höga mål att man ska spara 60-70% av sin lön och leva så i flera år för att senare bli ”fri” ifrån sitt arbete kommer må relativt dåligt om det är så att när man blivit fri inte skaffar sig nya mål och andra intressen/hobbys. Att bara gå hemma och fördriva tiden mår nog ingen bra av. Men om man istället väljer att satsa på något som ger en något samtidigt som man inte behöver känna någon press att lönen måste trilla in varje månad är fantastiskt.
Man kan jobba som deltidsbrandman eller vad som helst som gör att man inte får känna sig delaktig i något men att lönen inte är det viktigaste.
Det är iallafall mitt mål. Mina aktier ska jobba för mig tills den dagen jag dör och undertiden kommer jag arbete med sådant jag trivs med och är givande för mig.
Mvh
Mycket bra inlägg!
Oerhört bra bloggpost!
Mycket av det jag tänkt skriva har redan skrivits av andra i tidigare kommentarer, så jag begränsar mig litet.
Innan jag själv började blogga så läste jag sporadiskt ett antal olika bloggar. Det som störde mig var att, vad jag upplevde, många hade just målet ekonomiskt oberoende, och dit skulle man nå genom att varje månad spara mer pengar i aktier än jag har i lön före skatt. Därför startade jag min blogg med det betydligt mer modesta, och för mig verklighetsförankrade, målet att nå en miljon i sparat kapital tills jag går i pension.
Visst har jag också ett drömmål om 20.000 kr/mån i utdelningar, men dit är det väldigt långt. Når jag dit skulle jag nog inte sluta jobba, men åtminstone trappa ner eller kanske jobba med något annat, volontärarbeta för själslig fröjd eller kanske driva ett eget företag och syssla med det man känner mest för även om det affärsmässigt inte är ekonomiskt lönsamt.
Håller med helt och hållet! Jag sysslar inte med extremsparande (”och så levde jag på Ramen nudlar i en månad och kunde sätta in 25 750 kr i aktiesparandet”) bara för att kunna bryta mig ut ur yrkeslivet i förväg utan för att skapa lite bättre förutsättningar för en framtida pensionärstillvaro. Skickar pengar framåt i tiden.
Det åtminstone jag vill är att vända på makt förhållandet. Chefen skall veta att om han inte passar sig går jag ut genom dörren och kommer inte tillbaka istället för att jag skall vara rädd att få sparken.
Själv är jag delvis där då lön-sparande+utdelning&ränta=akassan
Främst p.g,a. Jag sparar stor del av lönen.
Hej Rullstolsinvesteraren,
Jag har full respekt för ditt synsätt och i mångt och mycket delar jag det du säger. Men det finns faktiskt en hel del men också.
Många av oss som jobbar upplever inte att vi får visa vad vi går för. Kanske främst att vi inte har någon delaktighet.
Sammanhangen du saknar kan bli sociala spel som vi inte vill vara del i.
Hälsoaspekterna med att jobba och fara är påtagliga hos många av mina bekanta.
Så det handlar om balans. Precis som du hamnat i ett extremläge på arbetsmarknaden så hamnar många andra i ett annat. Gråtande vuxna män och mammor med panikångest är också en vardag.
Jag tycker alla ska sträva efter att minska sitt beroende mot arbetsmarknaden för sin ”livskvalités” skull. Men att alla, om ens speciellt många, når någon sorts nirvana utanför viktiga samhällsaktiviteter så som jobb är jag tveksam till.
Hej!
Förstår din syn men tror du har missförstått vad det är vi strävar mot!
Att vara fri för oss innebär att vi väljer själv!
Vi kan välja att arbeta när vi vill och med vad vi vill, utan att ta hänsyn till krassa ekonomiska realiteter.
Tror inte det är någon av oss som kommit i mål som valt att sätta oss framför tv eller läser massa tidsdödar litteratur.
Livet bjuder på så.många andra möjligheter att utvecklas.
Livet är inte rättvist och det enda vi kan göra är att spela dom kort vi fått i livet, så bra som möjligt.
Mvh Kalle56
Målet med att leva på sina utdelningar är iallafall i mitt fall inte att ”slå dank” utan snarare få tid till alla de projekt jag skulle vilja ta mig an. Målet för mig är inte att sluta arbeta utan att sluta arbeta med sånt som jag inte gillar.
Tack för en bra blogg!
MvH Pengaregn